Se tech sheet
Lisboa
- störst och vackrast
Från Lissabon åker man nordväst och där väntar ett spännande och varierande vinområde; Lisboa. Här producerades tidigare både vita och röda viner med världsrykte. Det minsta vitvinsdistrikt Bucelas hade till exempel sin storhetstid på 1800-talet då det bl a var Duke of Ellingtons älsklingsvin. Han brukade ta hem skeppslaster till det engelska hovet och George III. Eller det röda Colaresvinet som överlevde vinlusens härjningar och under en period räknades till de absolut bästa vinerna i världen.
Idag sträcker sig Lisboa längs Atlantkusten från väster om Lissabon nästan upp till Coimbra, Portugals äldsta Universitetsstad. Idag finns här följande DOC-regioner räknat norrifrån; Encostas de Aire, Alcobaça, Lourinhã, Óbidos, Alenquer, Arruda, Torres Vedras, Bucelas, Carcavelos och Colares.
Mest vin i Portugal
Lisboa är ett oerhört vackert och skiftande landskap. Alltifrån de vindpiskade sandynderna vid kusten till det böljande landskapet innanför kusten. Det har möjligen sin like i Toscana eller Provençe.
Lisboa framställer mer vin än någon annan region i Portugal och har under de senaste år fått fram toppviner som rönt internationella framgångar. Vinproduktionen domineras av 15 stycken kooperativ men alltfler vinodlare gör stora framsteg med kvalitetsviner.
Encostas de Aire
Från Encostas de Aire, som är den största regionen inom Lisboa kommer lätta rubinfärgade röda viner och de vita är fräscha fruktiga och aromatiska. Rekommenderade röda druvor är Joao de Santarem och Trincadeira Preta och eftersom det ligger långt norrut i närheten av Bairrada hittar man ibland viner gjorda på Bagadruvan.
Alcobaça
Alcobaça ligger mycket när kusten och har ett något svalare klimat och dess röda viner är lätta mjuka och trevliga. De vita är mycket ljusa i färgen och med fruktiga aromer.
Lourinhã och Óbidos
Lourinhã ligger just ute vid kusten och är mest känt för sin brandyproduktion. Tillsammans med Cognac och Armagnac är Lourinhã de enda DOC-producenterna i världen för destillerat vin. Strax öster om hittar du Óbidos. Dess röda viner karaktäriseras av att de är aromatiska och nyansrika. Medan de vita har en fyllig fruktighet och tydlig friskhet.
Alenquer
Alenquer producerar några av Lisboas bästa röda viner. Skyddad från Atlantens kalla vindar och dimmor utvecklas välmogna druvor som ger kryddiga och smakrika viner. Här satsar man mycket på kvalitet och experimenterar friskt.
Arruda
Arruda alldeles utanför Lissabon nära Tagusfloden med sitt backiga landskap med gamla militärvägar och rester av borgar i den andra försvarskedjan runt Lissabon. Många gamla murade kvarnar minner om ett välmående land. Röda viner dominerar från druvorna Camarate, Joao de Santarem, Tinta Muida, Alicante Bouchet och Grand Noir.
Torres Vedras
Torres Vedras ett produktivt vinområde som ligger mellan Serra de Montejunto och Atlantkusten där många lätta torra vita viner görs från främst Vital och Jampal. Röda viner görs på Mortagua, Castelao, Tinta Miuda och Alicante Bouchet. Bucelas består idag av drygt 100 ha vinfält fördelade på sex vinodlare. Här finns ett perfekt mikroklimat och man producerar vita viner med i huvudsak Arintodruvan som blandas med till exempel Esgana cão och Rabo de ovelha. Arintovinet vinner på några års lagring, de blir mer komplexa och sofistikerade. De påminner faktiskt om en bättre tysk riesling men saknar petroleumkaraktären.
Carcavelos
Carcavelos är ett litet område strax väster om Lissabon som håller på att ätas upp av förstäder. Här produceras ett starkvin av två producenter som tillsammans har 20 ha land. Vinet är bärnstensfärgat och har en lätt behaglig sötma.
Colares
Colares för också det en ojämn kamp mot turistbebyggelse ute vid västkusten. Det görs av den röda ramiscodruvan, har en elegant struktur och förmåga att åldras med värdighet. Colares är det enda stället i världen där den röda ramiscodruvan odlas. Den växer på sanddyner och numera odlas bara ca 10 ha . Planteringen sker i upp till åtta meter djupa diken i sanden och når då ett lerskikt i vilket vinplantan rotar sig. Därefter fyller man efterhand som stocken växer på med sand. Grävarbetet är mycket vanskligt och har till och med skördat människoliv. Denna planteringsteknik är till för att skydda vinstocken från de salta hårda havsvindarna. Och väl uppe i "marknivå" låter man vinstocken slingra sig längs marken. Den hålls uppe med 40 cm långa bambupinnar för att klasarna ska kunna utvecklas fritt hängande. Vinfälten är små och skyddades förr mot vinden av höga bambustaket som numera ersatts av uppspända plastskynken som tål väder och vind. Colares drabbades aldrig av vinlusen eftersom den inte trivs i sand. Så i slutet på 1800-talet hade vinerna sin storhetstid eftersom de var de enda vinerna som producerades och därför köptes upp av de kungliga hoven runt om i Europa.