Alessandro Rivetto - Barbaresco 2022

Björnstierne Antonsson - sommelier

Drottningen i Skuggan av Kungen: Det finns en ganska förutsägbar, obotligt tråkig hierarki inom den italienska vinvärlden. Man behandlar Barolo som den oomtvistade kungen – den brölande, aristokratiska tyrannen som kräver årtionden av tystnad i en mörk fängelsehåla innan han behagar visa nåd – medan Barbaresco reduceras till hans något svagare, mer lättsinniga lillasyster.

Låt mig omedelbart befria er från den kollektiva hallucinationen.

Som sommelier letar min gom ständigt efter den där knivskarpa syrapresisionen, den silkiga strukturen och den mineraliska spänningen som skiljer ett genuint mästerverk från ett platt, industriellt massexperiment. Och när man kliver in i Alessandro Rivettos Barbaresco 2023, möter man ett stilla vin som besitter en så sublim, slank elegance att det får hälften av alla överprissatta Barolo-viner att framstå som klantiga grovhuggare.
-
Årgången 2023 i Piemonte var en fascinerande, balanserat sval historia jämfört med det föregående årets solskenshetta. Druvorna fick mogna långsamt på de branta, kalkrika kullarna runt Neive och Treiso. Resultatet i Alessandro Rivettos händer är ingenting mindre än en triumf för den rena, orörda Nebbiolo-frukten: en uppvisning i hur man kombinerar kvinnlig gracilitet med en orubblig, stram ryggrad.
-
Smaknoten: Vilda nypon, krossad flinta och silkeslen aristokrati. Det här är inte ett vin du pliktskyldigt sveper på en stökig italiensk trattoria till en halvljummen pasta. Det kräver ett rymligt, högklassigt Burgundy-glas, en fördomsfri karaffering och en serveringstemperatur kring civiliserade 16–17°C. Doften: Doftbilden reser sig ur glaset med en svindlande, nästan svävande elegans. Här möts du omedelbart av vilda skogsnypon, krossade röda körsbär, torkade rosenblad och mörk blodapelsinzest, som snabbt flätas samman med djupare, mer förföriska stråk av tjära, torkad salvia, pipskuren tobak och en sval, rökig ton av kalksten. Det är doften av en orörd, dimhöljd höstmorgon i Langhe. Gommen: Anslaget i gommen är en lektion i strukturell tyngdlöshet. Vinet kliver in med en slank, fokuserad och otroligt ren kropp. Den höga, saliverande Nebbiolo-syran sätter igång salivkörtlarna till omedelbar aktivitet, men tanninerna är av en helt annan skola än de man finner i Barolo: de är finkorniga, sammetslena och sömlöst integrerade, likt en skräddarsydd silkeskostym som döljer en muskulös fysik. Avslutningen: Slutet är långt, stramt och aristokratiskt torrt. Det efterlämnar en ihållande känsla av torkade tranbär, grafit, krossad flinta och en aptitretande mineralisk sälta som vägrar släppa greppet om gommen.

Raffaele Vecchione - WinesCritic.com